Första gången man ofrivilligt bojkottar spektaklet på grund av brist på tv-apparat och så går Sverige och vinner. Kul att man fick vara med, grattis så mycket! Hörde det bara genom det öppna fönstret när alla grannar skrek runtomkring. Idag ska jag andas, komma ikapp allt jag missat under semestern och kanske strosa omkring i Majorna och lapa ännu mer sol. Haft världens finaste helg!!! Har nu kramat mamma och Albin hejdå på Centralstationen. Följde efter Annika Norlin genom hela centralen med. <3. Vi har varit på Liseberg och Universeum och ute vid Saltholmen och ätit jordgubbar och vid Röda Sten och ätit glass. Gått i affärer och svettats och i Trädgårdsföreningen och tittat på Poseidon och ätit på restaurang och sushi i Slottskogen och tittat på utsikten på Skansen Kronan och promenerat och bara myst. Nu back to reality. Mvh Er Personliga Gbg-guide.
loneliness is better when you’re not alone
Dör över allt som händer och inte händer just nu. Går fortfarande i skolan och gruvar mig mest över vad som kommer att hända när jag inte gör det längre. Kommer sakna alla böcker som man aldrig läser ut och kompisar man kramar och kaffet man aldrig har råd med men köper ändå och Humanisten. <3. Åker runt stan och tittar på olika möjliga lägenheter. Dansar på Jazzhuset och äter sallad i Hagaparken och solar i Slottsskogen och går barfota och kan gå hem klockan tio på kvällen i nästan inga kläder alls och ändå dö mentalt av värme. Är ej gjord för detta. Cyklade till havet i lördags med Karin och bara andades frisk luft. Hittade till Vansinnet och drack söndagsöl. Promenerar i Botaniska. Äter pyttipanna och tittar på Glee. Har fått jobb i Frölunda. Hemmafest och handsvett och pirr i magen. Hämtar mamma & Albin imorgonkväll för påhälsning och skavfötterssovande och Liseberg och strosande och fikande och bara myyyyys. Allt som är jobbigt finns ju där också men känns ändå lite mindre när allt som inte är det, är såhär.
(Source: youtube.com)
Det minsta man räknar med när man sitter och tentapluggar ögonen ur sig på övervåningen av Humanisten är väl att få hjärtklappning och handsvett och vet-liksom-inte-var-jag-ska-placera-blicken-utan-att-stirra-för-mycket. När jag är mitt inne i en analys av en 1700-talsdikt och viker lite med blicken ja nä då går Henrik förbi som världens vanligaste sak i världen. HENRIK BERGGREN!!!! Som återfinns någonstans där på listan över viktiga personer under min livstid. Börjar darra lite på fingrarna och sparkar bd-tygväskan lite längre under bordet. Alltsåååååååååååå. Himmel. Och nu då. Fortsätta tolka.
Hej gänget.
Nu var det ca hundra år sedan jag skrev något sist. Och visst, det har sina anledningar men inga viktiga egentligen. Jag tänker dock inte försöka mig på att återberätta mitt liv, och allt som hänt och inte hänt, sedan där någon gång i februari. DET GÅR BARA INTE. Ja, ja. Nutiden då. På sistone har jag blivit mer och mer övertygad om att min egentliga ålder är ca femton och ett halvt. Jag drömde om Håkan igår igen. Där ser ni. I dagarna då: Jag dricker öl och ritar och skriver och tittar på big brother och my so-called life omvartannat. Eller nä, jag skriver förresten inte. Jag spelar tetris och läser Strindberg dock. Många ljusår ifrån varandra. Men sån är jag. Och har alltid varit. Jag har för ett tag sedan blivit van vid att Göteborg numera är min stad. Därav femtonårskänslan också. Min förvirrade relation till min ålder kan också ha att göra med att jag fyllde tjugo för två veckor sedan eller så. Det känns inget mer än att jag kan köpa min egen öl nuförtiden. Jag skulle inte kunna beskriva hur tillvaron vart sen i julas ungefär utan att själv bli så generad av min pretantion och inte tro att det är på riktigt ens än gång. MEN. Det är ju som sagt det. Jag har varit hemma också. Och det är något jag haft lite såligt samvete över i efterhand för det var världens bästa men också som ett stort magsår alltihopa. Jag kunde flyga, iallafall. Att komma tillbaka men också längta tillbaka. Att komma hem men vara så stressad inifrån och ut. Att komma hem och se att så mycket förändras och rör på sig. Men samtidigt inte. Förlåt, för att jag inte hann med allt jag ville. Att träffa alla jag ville. Men jag hann inte ens tänka efter. Nu måste jag nog sluta. Jag ska försöka skriva mer regelbundet, det ska jag. Nu ska jag dricka öl på andra lång. Hjärtan.
jag kommer inte ihåg i vilket sammanhang eller varför eller exakt vilka vi var som pratade om vilka karaktärer i filmen “baksmällan” vi var mest “lika” men jag kommer ihåg vem som jag tydligen liknade mest och till er som tyckte det vill jag bara säga:
